Dubbla energier

...På mina taveldukar spritter det av vårkänslor, ljus och färg. Det har blivit mycket målat sista tiden. Det är bra. Det är terapeutiskt. Prestationskraven, som jag grävt ned -har lämnat plats för kreativiteten att flöda.

Men inombords har det varit tungt ett tag nu, det känns ungefär som att gå omkring med väldigt mycket sorg och gråt -som hela tiden trycker i bröstet. Ibland kan jag släppa ut lite grann men det mesta bär jag omkring på. Jag vaknar med det och jag somnar med det. Jag delar det inte, för jag har ingen som förstår.

Jag kan i sanning säga att jag verkligen är lyckligare nu, än jag var innan sjukdomen drabbade mig. Jag är betydligt mer närvarande i det vibrerande nuet. 

Samtidigt är jag så bottenlöst ledsen över att mitt liv skulle bli så här. Den mentala inställningen och den emotionella kraften kan inte integreras inom mig just nu. 

Jag orkar så lite. Vill så mycket. Är så fruktansvärt trött på sjukhuset och alla besöken där, så att jag vill kräkas på det. 

Kroppen gör vissa dagar så ont att huden värker och blodvärdet är förmodligen "nere i källaren", eftersom minsta ansträngning (som att gå uppför trappan hemma) gör att pulsen dunkar stenhårt i öronen och jag får bara inte tillräckligt med luft!

Så, jag vill ge en ärlig bild av att så här är det att leva med en sjukdom som tär på en varje dag. 

Man må vara positiv och mentalt stark, men det kommer perioder då man egentligen bara vill sova för man mår så dåligt. Man vet, på ett intellektuellt plan, att ingenting blir bättre av att man är negativ, men man behöver få känna sin sorg, sin vrede och sin självömkan. Sedan kan man resa sig ur askan och kliva in i elden igen, med nytt syre i lungorna.

Så vad jag kan göra just nu, är bara att känna det jag känner, och vila i vetskapen att det vänder. För det gör det alltid till slut.

Detta är några av de senaste tavlorna jag har gjort, med körsbärsblommor och inspiration från våren. Fler lär det bli, för just nu har jag ett enormt sug efter att måla. Det är tur att jag har den kanalen, när jag är för sliten för att ge uttryck för kreativiteten på annat sätt.

Hoppas din vecka blir ljus och fin. Jag ska genomgå min fas i tystnad -och komma ut på andra sidan! Vi hörs då!

Kramar/Frida